Man måste dö några gånger innan man kan leva
Fruktansvärt seg dag idag.
Min kropp värker från träningen i förrgår och igår.
Mitt hjärna arbetar febrilt med resultatkapitlet till uppsatsen.
Ska snart iväg på middag his svärföräldrarna.
Bör väl duscha och göra mig accepterbar för världen.
Arbetar under total tidspress just nu.
Till viss del är det mitt eget fel.
Om jag hade....
Men det funkar inte att tänka så för det gör inte saken bättre.
Nu gäller det att bita ihop och förska se ljuset i tunneln.
Flippade ur totalt igår.
Blev förbannad på Martin för en sak han sa.
Och för mjölkkartingen i sop-påsen.
Blev förbannad på mig själv för att jag inte kunde fokusera på träningen.
Blev förbannad på tåget som var 25 minuter försentat.
Och blev förbannad på idioterna på ICA som gick i snigelfart och stod i vägen för mig.
Sen blev jag arg för att jag hade blivit arg över småsaker.
Smart.
Not.
Lugnade ner mig på kvällen i alla fall.
Blev god mat med älsklingen (fylld fläskfilé med sås och sallad), film (Wallander) och mysig kvällspromenad med brors vovve (Ludde a.k.a Kludden) som bor hos oss den här helgen.
Ska få några rader till nedskrivna tänkte jag.
Längtar tills detta är klart.
Längtar tills det blir ljusare.
Längtar till sommaren.
Ha tålamod med mig, tack!
