Mina bästa hjärtan
På ett sätt är jag emot den här Alla-hjärtans-dag-hysterin. Det känns mest som ett påhitt av shopping-industrin för att vi ska handla mer. Som så många andra har påpekat idag borde vi väl visa varanda kärlek och uppskattning året runt? Och är det inte mer romantiskt med presenter helt sponant än på en bestämd dag? Jo, det är det. Men faktum är att vi nog inte talar om för våra nära och kära tillräckligt ofta hur mycket de betyder för oss. Så därför kanske det är bra att bli påmind en gång om året och passa på att visa lite extra uppskattning för dem som betyder mycket för oss. Presenterna kan man ju strunta i. Därför tänkte jag passa på att tillägna detta inlägg till några mycket speciella personer i mitt liv.
Nu är det så att jag känner rätt mycket folk som alla har olika betydelse för mig och sm jag tycker om, till exempel alla härliga livräddarkompisar som känns som en andra familj ibland och som man utan tvekan kramar om vid varje läger (trots att jag är ganska restriktiv med vem jag kramar), så detta inlägg blir reserverat för dem som står mig allra närmast. 
Person nummer ett, som får mitt hjärta att banka extra hårt när jag tänker på honom, som får mig att le när jag ser honom, som får mig att skratta när jag är på dåligt humör, är min underbara sambo. Jag är så sjukt glad att jag tog mig ut på stan den där kvällen jag träffade honom och att jag vågade trotsa lite regler och lyssna på mitt hjärta den där sommaren för snart fem år sedan. Herregud vad tiden går fort. Tack älskling för att du låter mig vara den jag är, för att du håller om mig när jag är ledsen utan anledning, för att du köper glass till mig när jag är sjuk utan att jag behöver be dig, för att du accepterar att jag far och flänger på träningsläger och tävlingar och för att du låter mig somna på din arm ibland. Du är det finaste jag har!
Sen har vi familjen:
Mamma och pappa som ställer upp när jag behöver dem. Ni är minsann lite lustiga båda två, på era egan sätt (inte konstigt att jag också blev lite lustig då kanske) men det gör inget, ni är fina ändå. ;) Ni ska veta att jag är otroligt tacksam för det ni gör för mig och när det är er tur att behöva min hjälp så kommer jag att finnas där för er.
Lillebror 1 och lillebror 2: Ni är verkligen lustiga filurer båda två, på ett sätt så sjukt olika mig men samtidigt väldigt lika. Vi har haft mycket kul ihop och jag hoppas och tror att vi har mycket kul att se fram emot tillsammans. Det spelar ingen roll att ni båda är större än mig nu och tittar på mig som att jag vore den yngsta i familjen, ni kommer alltid vara mina småbröder och jag kommer alltid känna ett visst ansvar för er. Ni ska veta att ni har många fina egenskaper och att jag är stolt över att vara er syster.
Sist men inte minst, the friends:
Som sagt, det finns många personer som är mina vänner (och jag är glad att jag har er alla), men bara två som står mig riktigt riktigt nära. En av dem har jag känt i över tjugo år nu och den andra i snart tio. Det är två personer som man kan flumma ut totalt med, som man kan diskutera problem med, som accepterar mig för den jag är och som bara är alldeles, alldeles underbara. Tack Cicci och Lina för att ni är så härliga vänner!
Och sen vill jag faktiskt uppmärksamma farmor, svärföräldrarna och vår lilla vovve också. Ni är rätt underbara ni med! :)
JAG ÄLSKAR ER!
