Det där med balans.

Jag tror på att ha balans i livet. Balans gör att man mår bra. Balans gör att man orkar vara en bra idrottsutövare / lärare / flickvän / vän / dotter / syster / svärdotter osv (shit vad många roller man har). Men framför allt så gör balans det lättare att må bra.

Som ni säkert fattar så menar jag inte konsten att kunna stå på ett ben på en pilatesboll när jag pratar om balans. Det handlar om balans i livet och i vardagen.

Jag är inte alltid jätteduktig på det där med balans.

Som en ambitiös person med höga mål och många bollar i luften kan det ibland bli lite... hektiskt. Periodvis kan det leda till att jag bli ineffektiv, orkeslös, får svårt att sova och helt enkelt mår sämre. Jag känner det i kroppen. Min kropp mår dåligt av obalans.

Ibland menar folk att de inte har tid att träna och tro mig, jag kan förstå dem. Det jag har insett är att träningen ofta hjälper en att må bättre, stressa ner och orka mer. Helt ärligt, om man är trött och stressad hemma eller på jobbet får man sällan särskilt mycket gjort på ett effektivt sätt. Istället blir man frustrerad över att man inte hann deg man ville PLUS att man inte hann träna. Om man istället tar sig tid för ett (kort) träningspass kan man vara nöjd för att man hann med det i all fall. Dessutom blir man ofta mer effektiv efteråt, man hinner alltså med MER. Plus att kroppen står emot stressens påfrestningar bättre.

Idag var en sådan... jobbig dag. Svårt att somna igår, upp tidigt, jobbat undan massor hemma, kände mig trött och sliten. Men "trött och sliten" troligtvis kom från jobbet så bestämde jag att kroppen visst skulle hålla för ett träningspass. Att jag sen inte orkade köra på så hårt (vilket iofs inte var planen heller) pga att jag slarvat med lunchen (bland annat) är en annan sak. Men kände mig ändå bättre efteråt. Fensim blev det. Riktigt skönt att hoppa i vattnet (trots diverse åkommor).

Min största utmaning är nog dock att kunna säga nej. Eller, jag börjar bli bättre. Nu ska jag bara kunna säga nej utan att få skuldkänslor. Jobbar även vidare med mitt nyårslöfte - att ha förre "måsten" i livet. Little miss Perfect är ändå ingen lycklig person. Little miss Bakance ska bli mitt nya jag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0